Röda hund (Rubella)

Informationen sammanställd av Docent Marianne Forsgren och Barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa Faktagranskad av professor och överläkare Kristina Broliden och docent Marianne Forsgren.

Utvärdering (antal: 4) Fråga-1:   4,5   Fråga-2:   4,5

1. Vad är röda hund (rubella)?
   
   

   Röda hund (Rubella) är en infektionssjukdom som orsakas av virus. Den är vanligen lindrig men om en gravid kvinna skulle få röda hund tidigt i graviditeten kan det väntade barnet skadas allvarligt.

    

   
   
   



2. Hur smittar och vilken spridning har röda hund?
   
   

   Röda hund smittar från person till person, vid nära inomhus kontakt. Även personer som inte känner sig sjuka kan sprida smitta.
   Smittsamheten är störst dagarna innan man får utslag.
   Smittämnet sprids med så kallad droppsmitta. Det innebär att virus utsöndras med andningsluften, sprids via små droppar i luften och når nya mottagliga individer via luftvägarnas slemhinnor.

   Inkubationstiden är 14-21 dagar. 
   Innan man började vaccinera mot röda hund kom epidemier vart 5-7 år och många gravida kvinnor smittades. Sedan vaccination infördes i Sverige 1974 och röda hund smittan blev smittan mindre vanlig. Och sedan mitten av 1980-talet smittas inte gravida kvinnor längre och barn föds inte med röda hund skador eftersom röda hund inte sprids i Sverige längre då de flesta människor – såväl barn som vuxna – är immuna efter vaccination i barn - och tonåren enligt det svenska vaccinations-programmet (se kap 10).
   
   Kvinnor kan vara mottagliga om de inte nåtts av vaccinationsprogram och som inte heller haft röda hund tidigare t.ex.utlandsfödda kvinnor och ovaccinerade individer som avböjt vaccination (ex vis motståndare till vaccination). 

   
   Har man haft röda hund är man skyddad (immun) under hela livet. Det gäller troligen även de allra flesta som blivit vaccinerade som barn - tonåring.

   
   

   Röda hund förekommer sällan i Skandinavien, Nord-och Syd Amerika men finns ännu i många vanliga turistländer i olika delar av världen. Smitta kan finnas främst i Afrika och Asien men även i Europa där vaccinationsomfattningen ännu varit för låg för att hindra viss spridning – närbelägna länder som t.ex. Polen, Italien, södra Frankrike och t o m i delar av Tyskland. 
   
   Vaccinations/kontroll program ledda av WHO pågår över hela världen. Målet är att genom intensiva vaccinationskampanjer helt hindra att barn föds med rödahund-skador samtidigt som man försöker utrota mässling. Nuvarande tidsplan är att åstadkomma detta fram till år 2020 i 5 av de 6 WHO regionerna (dvs hela världen utom Afrika, där någon tidsplan ännu inte kunnat fastställas).

    

    

   
   
   



3. Vilka är symtomen vid röda hund?
   
   

   Röda hund ut börjar vanligen med en lindrig övre luftvägsinfektion och man kan få svullna lymfkörtlar, främst i nacken. I typiska fall kommer sedan ett hudutslag som börjar i ansiktet och sprider sig ned över kroppen, armar och ben. Utslaget är småfläckigt , rödaktigt men flyter inte samman. Man brukar säga att ansiktet ser ”väderbitet” ut. Man kan få feber men inte alltid. Ledbesvär är vanliga särskilt hos kvinnor.
   Sjukdomsbilden vid röda hund är svår att skilja från den man ser vid andra virussjukdomar och vid kortvariga kliande utslag så kan det även feltolkas som allergi.
   
   Röda hund kan även vara kan vara mycket lindrig, till och med så att den drabbade personen inte ens märker av sin infektion.

    

   
   
   



4. Röda hund hos den gravida kvinnan.
   
   

   Röda hund hos en gravid kvinna är inte svårare än hos en icke gravid kvinna. Ledbesvär är vanliga. Symtomen är som sagt lindriga och okarakteristiska varför det kan vara svårt att ställa en säker diagnos utan att ta prov. Allvarliga fall är mycket ovanliga. 
   

   Däremot är det stor risk att en mottaglig kvinna, som smittats i tidig graviditet får missfall eller att hon föder ett skadat barn (se avsnitt 5).

   Prov för laboratorieundersökning ska därför alltid tas på en kvinna som i de första fyra graviditetsmånaderna får akuta sjukdomstecken med hudutslag, som man inte vet vad det är – i synnerhet om hon inte är vaccinerad mot röda hund.

   
   Endast enstaka fall av röda hund under graviditet har rapporterats fram till 2012, då det förekom ett utbrott av röda hund hos ett 50 tal ovaccinerade vuxna (ingen gravid kvinna) och barn i ett begränsat område i Sverige. Smittan kom då ursprungligen från Tjeckien.
   
   Inget barn skadat av röda hundsmitta i Sverige har rapporterats efter år 1985. Däremot har det fötts två barn med röda hund-skador av invandrarmödrar smittade vid besök/vistelse i hemlandet.
   

    

   
   
   



5. Röda hund hos fostret och det nyfödda barnet.
   
   

   Fosterskador inträffar huvudsakligen om den gravida kvinnan insjuknar i röda hund under de första 16-17 graviditetsveckorna. Infektion under de första åtta graviditetsveckorna leder i mycket ofta, över 80 %, till skador på flera av kroppens organ. Efter 20:e veckan är skaderisken mycket liten.
   
   Hörselskador är vanligast och den vanligaste skadan vid röda hund infektion under de första 16:e veckorna. Det finns också risk för hjärnskador, hjärt- och kärlskador samt ögonskador framför allt under de tre första graviditetsmånaderna. De tidiga skadorna kan vara lika allvarliga som de som beskrivits vid nu aktuella Zikavirusinfektion.
   

   Ett foster, som smittas i fosterlivet kan inte göra sig av med infektionerna utan röda hund virus finns kvar vid födelsen och barnet kan då vara smittspridare under många månader till år. Barn med kongenital rubella måste följas länge eftersom skador hos barnet kan uppträda senare i livet och förvärras med åren t.ex. hörsel och ögonskador.
   

   Vid röda hund hos en gravid kvinna som sjuknat under de 14 första graviditetsveckorna ska de blivande föräldrarna få information om den stora risken för svår fosterskada så att de kan ta ställning till om de vill fortsätta eller avbryta graviditeten.

    

   
   
   



6. Hur stor är risken för att barnet skall smittas under graviditet?
   
   

   Det är störst risk för fostret att bli smittat av modern om hon fått röda hund tidigt i  graviditet.
   Under de första tre månaderna är risken för att fostret smittas väldigt stor 80-90 %, i början av den andra tremånaders-perioden cirka 50 %.
   Efter 18-20:e veckan minskar risken snabbt för att sedan öka under graviditetens sista månader, men då har infektionen inte längre någon skadlig inverkan på det ofödda barnet.

    

    

   
   
   



7. Hur påvisas röda hund hos den gravida kvinnan?
   
   

   Om man misstänker att man har röda hund under graviditeten måste man alltid söka läkare. Prov skall då tas och analyseras för att man med säkerhet skall se om det verkligen är röda hund.

   Blodprov för att se om man tidigare haft röda hund, immunitetsbedömning, bör även tas om man under första hälften av graviditeten träffar en person med misstänkt röda hundinfektion och man inte vet om man är mottaglig eller ej.
   Om den gravida kvinnan inte är immun kan det bli aktuellt att följa henne med ytterligare blodprov. Det kan också vara värdefullt att undersöka den som är smittkälla verkligen har röda hund (t.ex. om möjligt ta prov och/eller ta reda på om den personen är vaccinerad mot röda hund eller inte).

    

   
   
   



8. Hur påvisas röda hund hos fostret?
   
   

   Röda hund hos fostret påvisas genom fostervattenprov (amniocentes).
   

   
   
   



9. Hur påvisas röda hund hos barnet?
   
   

   Röda hund kan påvisas hos barnet genom blodprov, sekret från svalg/näsa eller urin.

   
   
   



10. Vad finns det för behandling?
    
    

    Röda hund hos gravid kvinna eller foster kan inte behandlas, däremot förebyggas genom vaccination.

    
    Den som inte är immun mot röda hund har inget skydd mot sjukdomen och kan riskera att få röda hund, i sämsta fall under tidig graviditet, men vaccinering ger ett mycket långvarigt skydd.
    

    Vaccin mot röda hund har i Sverige använts sedan 1974.
    Vaccination mot röda hund erbjöds då till alla 12-års flickor samt nyförlösta kvinnor, som immunitetsprövats och inte var immuna. Detta program hade inte full effekt på spridning av smitta till gravida. Därför började man 1982 vaccinera alla barn - pojkar som flickor - vid 18 månaders ålder på barnavårdscentralerna och på nytt vid 12 års ålder i skolhälsovården. Vaccinet var nu kombinationsvaccin som ger skydd mot mässling-röda hund-påssjuka. Detta har gjort att de flesta människor - såväl barn som vuxna - är immuna och smittspridningen upphörde.

    Från 2007 ges andra dosen ges vid 6-8 års ålder.
    Vid 12 respektive 18 års ålder ska skolhälsovården erbjuda vaccination till ungdomar som inte är fullt vaccinerade med två doser.

     

    Eftersom vaccinet mot röda hund är ett levande vaccin ska man inte vaccinera en kvinna när hon är gravid. Finner man ingen eller mycket låg mängd rubella antikroppar vid prov taget vid första besöket på MVC erbjuder man därför vaccination mot röda hund först efter förlossningen.
    
    Efter vaccination bör man inte heller starta en graviditet förrän efter 1 månad.
    Lång erfarenhet har emellertid nu visat att risken är mycket liten att något ska hända fostret om man oavsiktligt blir vaccinerad under graviditeten eller blivit gravid inom månaden efter vaccination. Man kan därför lugnt fortsätta graviditeten.

     

    
    
    



11. Vad kan man göra för att undvika att bli smittad?
    
    

    Vaccination är viktigast för att skydda mot att bli smittad. 
    Det viktigt att så många barn som möjligt vaccineras mot röda hund för att vi inte på nytt skall få in smitta. De vaccinationer som nästan alla svenska barn får gör att röda hund smitta inte sprids i Sverige och ger ett gott skydd under graviditet. Det använda vaccinet ger samtidigt skydd mot mässling och påssjuka.
    

    De vaccinationer som svenska barn får hindrar inte bara att röda hund smitta sprids i Sverige de ger också ett gott skydd hos de gravida. Tidigare påståenden och rykten om att denna vaccination hos barnen kan ge följdsjukdomar som autism och vissa andra tillstånd är inte sanna.

     

    Idag tas på de flesta MVC i Sverige rubellaprov vid första besöket.

    
    Detta gör man för att fånga upp kvinnor som är

     

    1. helt mottagliga för smitta eftersom de aldrig vaccinerats och inte heller utsatts för smitta eller
       
       
    2. kvinnor som skulle ha nytta av att bättra på skyddet med förnyad vaccination för att och erbjuda dem vaccination när barnet är fött. Den nyblivna modern kan få vaccin även om hon ammar barnet. 

    Det är viktigast att kontrollera skyddet mot rubella hos kvinnor som inte nåtts av vaccinationsprogram (t ex invandrarkvinnor) eller de som tidigare avböjt vaccination.

    
    Det vaccin som används ger även skydd mot mässling/påssjuka – särskilt bra om aldrig är vaccinerad tidigare och kan sakna skydd även mot sådan smitta. I så fall ska man också se till att få ytterligare en vaccindos efter 3-4 mån – om man inte ska resa utomlands kan man vänta och passa på när barnet senare MPRvaccineras.

     

    Den kvinna som inte är vaccinerad eller genom tidigare provtagning vet att hon har skydd (immun) kan inför planerad första graviditet rekommenderas rubellaprov (immunitetsprövning) och vaccination om hon är mottaglig för röda hund.
    Eftersom röda hund ännu inte har utrotats i hela världen gäller detta speciellt om kvinnan tänker resa till områden med större smittrisk (exempelvis invandrad kvinna som far till sitt hemland som inte är fritt från rubella).
    
    Kvinna som försöker bli gravid eller är gravid under de första fyra graviditets-månaderna
    ska alltså inte åka till områden där det går röda hund om hon inte säkert vet att hon är vaccinerad eller att hon är immun undersökt genom blodprov.

     

     

    
    
    

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt

1. 1 2 3 4 5
2. 1 2 3 4 5

Sidan inte giltigt. Koden du angav är inte giltigt.

Generera ny bild

Skriv in koden från bilden