Hepatit A

1. Agens
   
   

   Hepatit A-virus (HAV) är ett RNA-baserat picornavirus som upptäcktes 1973.

    

    

    




2. Smittsamhet och spridning i befolkningen och i samhället
   
   

   Hepatit A-virus sprids fekalt-oralt från person till person oftast via kontaminerad mat där musslor eller bär och grönsaker som sköljts eller vattnats med kontaminerat vatten. Viruset förs från mag-tarmkanalen via blodbanan till levern där det replikerar inuti hepatocyter och Kupfferceller för att sedan via gallvägarna utsöndras med avföringen. Ovanliga smittvägar är blod-blodsmitta bland personer som injicerar droger och sexuell smitta bland män som har sex med män. Handhygien vid toalettbesök och mathantering är grundläggande för att förhindra smittspridning.

    

   Inkubationstiden är 2 - 6 veckor. Smittsamhetsperioden är 2 veckor före samt 2 veckor efter debut av gulsot (ikterus). Andra vanliga symtom är illamående, kräkningar, diarré, feber samt buksmärta.

    

   Hepatit A-virus finns över hela världen, men sprids huvudsakligen i låg- och medelinkomstländer med dåliga sanitära förhållanden och hygieniska rutiner. I dessa länder har de flesta barn (90%) smittats av hepatit A-virus före 10 års ålder, oftast utan symtom. Infektionsfrekvensen är låg i höginkomstländer med goda sanitära och hygieniska förhållanden.

    

   Hepatit A klassas enligt smittskyddslagen i Sverige som en allmänfarlig sjukdom och är anmälningspliktig och smittspårningspliktig.

    

   De senaste fem åren har det rapporterats 57 - 123 fall/år av akut hepatit A. Fördelningen mellan utlands- respektive inhemsk smitta varierar olika år. Ovaccinerade barn som besöker släktingar i länder utanför Europa är en särskild riskgrupp att identifiera för att förhindra smittspridning inom förskola/skola. Livsmedelsrelaterade utbrott kopplade till konsumtion av dadlar respektive frysta utländska bär har under vissa år givit ett större antal inhemska fall.

    

   För aktuell statistik se www.folkhalsomyndigheten.se

    




3. Klinisk bild
   
   

   Det är omöjligt att på den kliniska bilden skilja akut hepatit A från andra akuta virushepatiter.

   Akut hepatit A är ofta symtomfri hos barn som är yngre än fem år men

   tenderar att bli mer symtomgivande ju äldre man blir (cirka 75% av vuxna har symtom). Sjukdomen börjar vanligen med en kort fas med influensaliknande symtom. Perioden med gulsot (ikterus) varar 1-3 veckor. Levervärdena normaliseras oftast inom 3 månader, men i enstaka fall kan man drabbas av ett andra sjukdomsskov med stigande levervärden och påvisbart virus i avföringen alternativt ett utdraget förlopp med påtaglig sjukdomskänsla. Fulminant akut hepatit A är sällsynt men allvarlig och drabbar färre än 1%, men risken ökar med stigande ålder och underliggande sjukdomar.

   Akut hepatit A leder aldrig till kronisk sjukdom och genomgången sjukdom ger livslång immunitet.

    




4. Infektion hos den gravida kvinnan
   
   

   Risk för spontanabort, prematurbörd och låg födelsevikt kan öka vid akut hepatit A-infektion. Fallrapporter med fulminant leverpåverkan finns. Man har i övrigt inte noterat något allvarligare sjukdomsförlopp hos gravida kvinnor med akut hepatit A.

    

    




5. Infektion hos fostret och det nyfödda barnet
   
   

   Mor-barn överförd smitta under graviditet har ej kunnat påvisas i större studier och smitta vid förlossning är mycket ovanligt. Akut hepatit A hos barn yngre än fem år är oftast asymtomatisk. Asymtomatiska barn sprider dock smitta i samma utsträckning som vuxna.

    




6. Överföringsrisk
   
   

   Risk för smittöverföring finns endast om modern befinner sig i smittsam fas av akut hepatit A i samband med förlossningen. Det finns idag inga belägg för att en nyförlöst kvinna med akut hepatit A behöver avrådas från att amma.

    




7. Laboratoriemetoder
   
   

   För att påvisa aktuell HAV-infektion utförs följande analyser:

    

   Antikroppar:

   1) Anti-HAV IgM, oftast positivt vid akut hepatit A 2) Anti-HAV IgG, positivt efter genomgången infektion eller vaccination

    

   Virusgenom:

   PCR för HAV-RNA kan analyseras både i serum och faeces vid misstanke på akut hepatit A.

    

   I vissa fall kan det vara svårt att skilja äkta IgM-reaktivitet vid akut hepatit A från ospecifik reaktivitet eller reaktivitet efter vaccination. I sådana fall kan PCR för HAV-RNA vara av värde. Vid undersökning av utbrott görs sekvensering av HAV-RNA för att undersöka släktskap mellan virusstammar.

    




8. Diagnos av moderns infektion
   
   

   Akut hepatit A diagnostiseras genom påvisande av anti-HAV IgM och konfirmeras med PCR för HAV-RNA.

    




9. Diagnos av fostrets/barnets infektion
   
   

   Akut infektion hos barnet diagnosticeras genom påvisande av anti-HAV IgM som konfirmeras med PCR för HAV-RNA. Intrauterin smitta är sannolikt extremt ovanlig, men enstaka fallrapporter finns.

    




10. Profylax
    
    

    Vaccin mot hepatit A är ett avdödat virusvaccin som introducerades i början av 1990-talet och som nu har använts i så stor omfattning att risken med vaccinering under graviditet måste betraktas som försumbar. En dos vaccin ger efter 2-4 veckor skydd mot HAV-infektion under cirka ett år. När boosterdosen ges efter 6-12 månader har man skydd under minst 20 år, sannolikt betydligt längre.

     

    Vaccin mot hepatit A kan användas som postexpositionsprofylax om det ges inom 14 dagar efter exponering. Immunoglobulin ges om vaccin mot hepatit A av någon anledning inte kan administreras.

     

    Om den gravida kvinnan har akut hepatit A och bedöms som smittsam i samband med förlossningen ska gammaglobulin ges till barnet. Gravida som inte har haft kontakt med hepatit A-virus och som löper risk för att exponeras eller som utsatts för smitta bör vaccineras. Om reell smittrisk med hepatit B samtidigt föreligger kan kombinationsvaccin mot hepatit A och B ges. Vid längre tids vistelse i endemiskt område bör både hepatit A och hepatit B-vaccin ges även till gravida kvinnor. Om man inte kan ge vaccin mot hepatit A till den gravida kvinnan kan hon ges ett temporärt skydd under några månader med gammaglobulin.

     

    Infektionsspecialist bör kontaktas då behov av postexpositionsprofylax uppstår.

     




11. Terapi
    
    

    Symtomatisk. Riktad antiviral behandling saknas.

     

     

     




12. Svenska erfarenheter
    
    

    Se punkt 2. För aktuell statistik se www.folkhalsomyndigheten.se

     




13. Handläggning
    
    

    Vid diagnos av akut hepatit A ska anmälan, smittspårning och hygieninformation utföras av behandlande/diagnostiserande läkare enligt smittskyddslagen. Kliniskt omhändertagande sker oftast via infektionsklinik. Kontakta närmaste infektionsklinik vid behov av klinisk bedömning och om ytterligare råd behövs. Se lokala hygienanvisningar för fekal-oral smitta om modern är i smittsam fas i samband med förlossning.

     

    Se även Smittskyddsläkarnas informationsblad

     

    Aktuella länkar:

     

    Smittskyddsläkarföreningens smittskyddsblad (www.slf.se)

     

    Folkhälsomyndigheten (Folkhälsomyndigheten)

     




14. Referenser
    
    

    Koff RS. Hepatitis A. Seminar. Lancet 1998;351:1643-49.

     

    Craig AS, Schafner W. Prevention of hepatitis A with the Hepatitis A Vaccine. N Engl J Med 2004;350:476-81.

     

    Lemon SM, Margolis H eds. Viral hepatitis and liver disease. Baltimore:Wiliams &Wilkins, 1991:76-8.

     

    Vento S, Garofano T, Renzini C. Fulminant hepatitis associated with hepatitis A virus superinfection in patients with chronic hepatitis C. NEJM 1998;338:286-90. Läs abstrakt (PubMed).

     

    Erkan T, Kutlu T, Cullu F, Tumay GT. A case of vertical tranmsmision of hepatitis A virus infection. Acta Pediatr 1998; 87:1008-9.

     

    Prevention of hepatitis A through active or passive immunization: Recommendations of the Advisory Committee on Immunization Practices. MMWR Morb Mortal Wkly Rep (United States) 1999;48:1-37.

     

    Update on prevention and treatment of viral hepatitis in children. Curr Opin Pediatr (United States) 1999;11:384-389.

     

    Victor JC, Monto AS, Surdina TY, Suleimenova SZ, Vaughan G, Nainan OV, Favorov MO, Margolis HS, Bell BP. Hepatitis A Vaccine versus Immune Globuline for postexposure prophylaxis NEJM 2007;357:1685-94Moro PL, Museru OI, Niu M, Lewis P, Broder K. Reports to the Vaccine Adverse Event Reporting System after hepatitis A and hepatitis B vaccines in pregnant women. Am J Obstet Gynecol 2014, e-publ.

     

    Jeong S.-H· Lee H.-S.Hepatitis A: Clinical Manifestation and Management. Intervirology 2010;53:15–19

     

Hjälp oss att utvärdera kapitlet!

1-Inte alls, 2-Liten del, 3-Delvis, 4-Till stor del, 5-Helt

1. 1 2 3 4 5
2. 1 2 3 4 5

Sidan inte giltigt. Koden du angav är inte giltigt.

Generera ny bild

Skriv in koden från bilden