HIV
| Informationen sammanställd av barnmorska Marie Sjödin. Reviderad av barnmorska Helene Bernmark-Liikamaa 2018, INFPREG. Faktagranskad av med.dr. Lars Navér. |
Utvärdering (antal: 4)
|
- Vad är hiv?
Hiv (humant immunbristvirus) är ett retrovirus som orsakar hiv-infektion.
Hiv-infektionen läker inte, utan den som blir smittats bär på viruset resten av livet. HIV påverkar immunförsvaret - kroppens naturliga försvar mot infektioner. När immunförsvaret med tiden blir kraftigt försvagat och kroppen angrips av vissa livshotande infektioner kallas det att man har man utvecklat AIDS (acquired immunodeficiency syndrome/ förvärvat immunbristsyndrom). - Hur smittar och vilken spridning har hiv?
Hiv smitta finns i blod och andra kroppsvätskor. Man kan bli smittad genom sexuell kontakt, smitta kan också överföras genom smittat blod till exempel vid intravenöst missbruk med delande av sprutor, stick och skärskador i vården och från mor till foster/barn i samband med graviditet, förlossning och amning. Sexuell överföring av hiv är den vanligaste smittvägen. Smitta från mor till barn under graviditet och förlossning är den näst vanligaste smittvägen av hiv.
En hiv-positiv person är kronisk virusbärare och är därmed också smittsam. Smittsamheten varierar beroende på hur höga virusmängder man har i blodet. Vid en primärinfektion (första infektionsperioden efter det man blivit smittad) och vid AIDS är smittsamheten högre. Risken att smittas ökar om en stor mängd virus överförs och är därför också högre om en stor volym smittad kroppsvätska överförs. Risken för sexuellt överförd hiv ökar om personen samtidigt har en annan sexuellt överförbar sjukdom som t.ex. genital herpes. Hiv smittar inte vid vanliga sociala kontakter. Risken för sexuell överföring av hiv vid välbehandlad hiv-infektion och avsaknad av andra könssjukdomar är minimal.
Antalet nysmittade ökade varje år fram till slutet av 1990-talet, men har därefter stadigt minskat.
Hiv finns spritt över hela världen. Under 2016 uppskattade UNAIDS att 36,7 miljoner människor i världen levde med hiv. Av de infekterade är ca 50 % kvinnor.
De flesta smittade finns i Afrika söder om Sahara men flera länder i Sydostasien och forna Sovjetunionen har också en förhållandevis hög förekomst. I Sverige uppskattas antalet hiv-infekterade till ca 7000. Av dessa är ungefär 170 barn och ungdomar upp till 18 år.Hiv-diagnosen ställs oftast med hjälp av blodprov, hiv-test, där man upptäcker antikroppar mot detta virus. Hiv-testerna som görs i vårt land är mycket tillförlitliga.
- Vilka är symtomen vid hiv-infektion?
Inkubationstiden för hiv är mellan 1 och 6 veckor.
Hos hälften av de hiv-smittade debuterar hiv-infektionen med feber, halsont, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de har smittats, så kallad primärinfektion, medan de andra inte märker någonting.
Ofta fortsätter den som smittats med hiv att vara utan sjukdomssymtom under många år. De hiv-infekterade är emellertid hela tiden mer eller mindre smittsamma. Så småningom kommer tecken på ett försvagat immunförsvar med olika symtom som uttalad trötthet, feber, hosta, viktminskning, svettningar, svampinfektioner, lunginflammationer och herpesinfektioner.
hiv-infektionen leder i en senare fas till AIDS då man får så kallade opportunistiska infektioner. Det är infektioner från parasiter, svampar, virus och bakterier som vi normalt har i vår omgivning utan att bli sjuka. Även tumörer, livmoderhalscancer och mentala förändringar kan förekomma vid AIDS.Efter cirka tio år har cirka hälften av de hiv-positiva insjuknat i AIDS om de inte fått någon behandling.
Sedan 1996 finns det effektiv behandling mot hiv-infektion. Där resurser för behandling finns och är tillgängliga för alla med hiv är hiv en kronisk sjukdom, med en förväntad levnadsålder väsentligen likställd med en icke hiv-infekterad.
- Hiv hos den gravida kvinnan.
Graviditeten har ej visats ha någon försämrande inverkan på hiv-infektionen hos kvinnor som är symtomfria och bara har ett måttligt påverkat immunförsvar. Hos kvinnor med en mer uttalad hiv-infektion finns däremot risk för komplikationer vid en graviditet, med en ökad risk för infektioner hos kvinnan och barnet, missfall och för tidig födsel. Förekomsten av allvarliga komplikationer under graviditeten är låg om den hiv-infekterade kvinnan är välbehandlad. Den gravida kvinnan bör därför kontrolleras regelbundet under graviditeten av gynekolog och hiv-specialist.
- HIV hos fostret och det nyfödda barnet.
Det finns inget som tyder på att hiv-infektionen ger några fosterskador eller missbildningar hos barnet. Däremot finns en risk att fostret/barnet blir smittat av hiv under graviditeten, förlossningen och amningen. En mindre andel av de barn som blivit smittade blir sjuka under de första månaderna och åren i olika infektioner. Övriga barn uppvisar inga symtom och utvecklas normalt under flera år, ibland ända upp i vuxen ålder. Noggranna kontroller och uppföljning av barnen från födelsen är viktigt.
Viktigt är att de barn som infekterats med hiv får behandling så snart de behöver. Hiv-behandling av de barn som är hiv-infekterade minskar infektionskomplikationerna. De infekterade barn som får modern hiv behandling kan i stort sett leva ett symtomfritt liv, växa och utvecklas normalt och förväntas uppnå motsvarande ålder som icke hiv-infekterade.
- Hur stor är risken för att barnet skall smittas?
Utan antiviral behandling är hiv överföring risken från kvinnan till fostret/barnet 15-40 % under graviditet, förlossning och amning.
Om barnet föds osmittad är risken för smittoöverföring via amning ca 15 % vilket gör att man i Sverige liksom i alla andra länder, där flaskuppfödning är säker, avråder modern från att amma. Enligt föreskrift från Socialstyrelsen från 1986 skall en hiv-infekterad moder inte amma sitt barn.
Av de barn som smittas av icke ammande mödrar blir 40 % smittade under graviditeten och då oftast i slutet av graviditeten. Resterande 60 % smittas under själva förlossningen.
Ju mer framskriden kvinnans hiv-infektion är desto större är risken att fostret/barnet blir smittat och att barnet föds för tidigt.
I Sverige erbjuds alla gravida kvinnor som är känt hiv-positiva antiviral terapi (läkemedel mot hiv-virus) för att minska risken för överföring av hiv till barnet. Målet är att den gravida kvinnan ska ha omätbart låga virusnivåer i blodet vid tiden för förlossningen. För att ytterligare minska risken för smitta till barnet rekommenderas kejsarsnitt om man inte uppnått målet med mycket låga virusnivåer. Har kvinnan fungerande behandling mot hiv och omätbart låga virusnivåer kan hon föda på vanligt sätt utan ökad risk för smitta till barnet.
Risken för att fostret sa smittas vid ett fostervattenprov är okänt och bör därför undvikas. Istället används andra metoder så som ultraljud och blodprov på mamman i första hand.
- Hur påvisas hiv-infektion hos den gravida kvinnan?
Eftersom hiv-infektion ofta inte ger några symtom måste man använda hiv-tester för att hitta kvinnor som är gravida och har hiv utan att veta om det. Alla gravida kvinnor i Sverige erbjuds därför hiv-test på mödravårdscentral och abortmottagning. hiv påvisas med blodprov, där man påvisar antikroppar mot hiv (hiv-test).
Vid positiv antikroppstest tas ytterligare blodprover för att hiv beskedet skall vara absolut säkert.
Vid nyupptäckt hiv-infektion under graviditet skall den gravida kvinna och hennes partner omhändertas av specialkunnig personal. Kvinnans partner och tidigare barn skall erbjudas hiv-test och smittspårning skall utföras.
En gravid kvinna, som är rädd för att ha blivit utsatt för hiv-smitta under graviditeten, skall tala om det. Förnyad hiv-test visar då om hon blivit smittad eller undgått hiv-infektion. För att förebygga nysmitta under graviditet erbjuds hiv-testning till kvinnans partner om han har ökad risk för hiv-bärarskap.
Hiv-infektion lyder under smittskyddslagen och skall anmälas av behandlande läkare.
- Hur påvisas hiv-infektion hos fostret?
Påvisning av hiv hos fostret utförs inte.
- Hur påvisas hiv-infektion hos barnet?
För att tidigt kunna se om barnet är hiv-infekterat tas blodprov på barnet vid tre tillfällen under de första fyra månaderna i livet, och sedan antikroppstest vid 20-24 månaders ålder.
Moderns hiv-antikroppar överförs alltid till barnets blod men försvinner som regel före 1 års ålder om barnet inte blivit smittat. Ett barn som är smittat förblir däremot hiv antikroppspositivt.
För att säkert utesluta hiv hos ett barn till en hiv-infekterad mor skall alla prov från barnet vara negativa inklusive antikroppstesten vid 20-24 månader. Barn som har visats bära på hiv-virus eller har påvisbara hiv-antikroppar efter 20-24 månaders ålder är hiv-infekterade.
- Vad finns det för behandling?
Sedan 1996 finns nya effektiva läkemedel mot hiv-infektion.
Hiv-behandling ges oftast som en kombination av flera läkemedel och nu rekommenderas kombinations behandling till alla hiv-infekterade kvinnor under graviditeten.
Den behandling som finns för närvarande kan hejda sjukdomsförloppet och den hiv-infekterade kan sannolikt leva ett normallångt liv utan symtom från hiv-infektionen. En hiv-infektion kan alltså ännu så länge inte botas. Med de nya behandlingsmetoderna har antalet personer som insjuknat i AIDS minskat kraftigt.
Omhändertagande av en hiv-positiv gravid kvinna och hennes partner bör ske av ett speciellt team med infektionsläkare, gynekolog, barnläkare, barnmorska och kurator. Den hiv-infekterade gravida kvinnan och hennes partner bör få komma till rådgivning gällande graviditeten och överföringsrisk till barnet snarast möjligt. Antiviral terapi (virusmedicin) ges i förebyggande syfte för att minska risken för smittöverföring från modern till barnet. Medicinen ges under graviditeten, förlossningen samt till barnet i fyra veckor. Kvinnor som redan står på hiv-behandling fortsätter vanligen med oförändrad behandling under graviditeten. Inget av hiv-läkemedlen som används i Sverige idag har visat sig medföra ökad risk för fosterskador.
- Vad kan man göra för att undvika att bli smittad och att barnet smittas?
Att skydda sig med kondom vid sexuellt umgänge och som används rätt under hela samlaget ger ett gott skydd mot hiv. De viktigaste åtgärderna för att försöka förhindra att barnet blir smittat med hiv är:
- Att upptäcka en hiv-infektion hos den gravida kvinnan.
- Att ge den gravida kvinnan behandling med antiviral terapi och individuell handläggning inför förlossningen.
- Att avstå från att amma.
I Sverige erbjuds sedan 1987 alla gravida kvinnor hiv-test på mödravårdscentralen.
År 1994 infördes rutinmässig profylaxbehandling vilket minskade risken för smittöverföring, när sedan kombinationsbehandlingen av hiv-positiva infördes 1998 minskade siffrorna ännu mer, och idag är överföringsfrekvensen <0,5 %.
Sökord: HIV
Uppdaterad: 2018-05-15
Hjälp oss att utvärdera kapitlet!