Skriv utSkriv ut

Androgenokänslighetssyndromet 

(AIS, Okänslighet för manligt könshormon)

OMIM:  300068 | GeneReviews | Orphanet | Socialstyrelsen
Professor Agneta Nordenskjöld, barnkirurg, Karolinska
 
  Innehållsförteckning
 
  1. Introduktion/Definition
  2. Prevalens/Incidens
  3. Uppkomst (kromosom, gen protein, effekt)
  4. Ärftlighet/Upprepningsrisk
  5. Symptom/Klinisk bild
  6. Sex ratio
  7. Diagnostik (klinisk, molekylär)
  8. Differential diagnostik
  9. Prevention
  10. Behandling/Åtgärd/Terapi
  11. Natural förlopp
  12. Handläggning
  13. Referenser
  14. Resurser
  15. Litteratur/Länkar
1. Laboratorietest
 Gener:  AR | 
2. Introduktion/Definition

Orsakas av att det inte finns några normalt fungerande androgenreceptorer. Synonym är testikulär feminisering (engelska: ”Complete androgen insensitivity syndrome”, CAIS). Det finns även partiella former med varierande grad av nedsatt androgenreceptorfunktion (engelska: ”Partial androgen insensitivity syndrome”, PAIS).

3. Prevalens/Incidens

Ett fåtal barn/ år i Sverige.

4. Uppkomst (kromosom, gen protein, effekt)

Kromosom och testikelutvecklingen hos en XY individ med fullständig androgenokänslighet är normal. De perifera målorganen för testosteron och dihydrotestosteron kan dock inte svara och yttre genitalia blir då kvinnliga (default pathway). De inre manliga genitalia (epididymis, sädesledare, sädesblåsa och prostata) saknas därför också på grund av att de Wolffska gångarna ej utvecklas. De Müllerska gångarna undertrycks av testiklarnas produktion av anti-Müller hormon, AMH, och därför föds den androgenokänsliga individen utan äggledare och uterus och med en kort vagina. Inre könsorgan saknas således helt.

5. Ärftlighet/Upprepningsrisk

Tillståndet nedärvs X-bundet recessivt, då androgenreceptorgenen ligger på X-kromosomen. Det vill säga att XY individer blir drabbade medan XX individer är bärare. Återupprepningsrisken för en bärare att få ytterligare ett sjukt barn är 50% om barnet har XY-kromosomer. Femtio % av XX barnen till en bärare blir också bärare.

6. Symptom/Klinisk bild

AIS är en form av manlig pseudohermafroditism där fenotypen utvecklas kvinnligt trots en normal manlig karyotyp (46, XY) och normala testiklar med normala manliga testosteronnivåer i blodet. Patienterna saknar dock förmåga att i perifera målorgan (inklusive yttre genitalia) svara på testosteron. Vid fullständig androgenokänslighet upptäcks diagnosen vanligen pga primär amenorré i kombination med avsaknad av könsbehåring. Ibland kan diagnosen ställas tidigare då man vid ljumskbråckoperation av en flicka hittar testiklar. Detta tillstånd beror på en total androgenreceptorbrist.

Kvinnliga bärare av mutationen kan pga X-inaktivering ha milda symptom såsom minskad eller assymmetrisk könsbehåring eller sen pubertet.

Partiell androgenokänslighet medför varierande grad av minskad maskulinisering av XY individer vilket kan ge olika symptom som hypospadi, retentio testis, gynekomasti eller infertilitet.

7. Sex ratio

Syndromet drabbar bara individer med XY karyotyp.

8. Diagnostik (klinisk, molekylär)

Vid den kompletta formen (CAIS) visar kromosomanalys en normal manlig karyotyp (46, XY). Testiklar finns och är normalt diferentierade, och vid hCG-belastning ses normala testosteronnivåer. Vid den kompletta formen saknas inre genitalia (vagina slutar blint) och dessa patienter feminiseras i puberteten. Partiella former uppvisar en mycket varierande bild och olika grader av både feminisering och maskulinisering kan ses i puberteten.

Mutationsanalys ger god vägledning, vid fullständig androgenokänslighet påvisas inaktiverande mutationer i androgenreceptorgenen på X-kromosomen i ca 80% av fallen. Vid partella former är träffsäkerheten för genetisk diagnostik lägre. Det finns nu >400 olika mutationer beskrivna. Mutationsanalyser görs vid avdelningen för klinisk genetik på Karolinska sjukhuset.

11. Behandling/Åtgärd/Terapi

Fullständig androgenokänslighet kan ej behandlas medikamentellt. Dock bör familjen informeras om att det efter puberteten finns risk för utveckling av cancer i testiklarna. Man rekommenderar därför i allmänhet att testiklarna tas bort före puberteten. Vid partiella former där man valt manlig uppfostran kan behandling med manligt könshormon vara effektiv. Operationer för hypospadi, retentio testis, scrotalplastiker eller gynekomasti görs efter det individuella behovet.

14. Referenser
  1. Acton RT, JC Barton. HFE Genotype Frequencies in Consecutive Reference Laboratory Specimens: Comparisons among referral Sources and Association with Initial Diagnosis. Genetic Testing. 2001;5:299-306.
    PMID: [11960574]
  2. Hughes IA, Lim HN, Martin H, Mongan NP, Dovey L, Ahmed SF, Hawkins JR. Developmental aspects of androgen action. Mol Cell Endocrinol. 2001 Dec 20;185(1-2):33-41.
    PMID: [11738792]
  3. McPhaul MJ Molecular defects of the androgen receptor. Recent Prog Horm Res. 2002;57:181-94.
    PMID: [12017542]
  4. Nitsche EM, Hiort O The molecular basis of androgen insensitivity. Horm Res. 2000;54(5-6):327-33
    PMID: [11595828]
Uppdaterad: 2022-04-14
 
Början Början
 
 
© 2024 Kunskapscentrum för ärftliga sjukdomar - GenSvar.
Medicinsk redaktör Magnus Nordenskjöld. Kommentarer till Rula Zain.
© 2024 Omda. All rights reserved.